Reaktor

”För att världen ska överleva krävs det en dramatisk övergång från fossila energikällor till förnybar energi och kärnkraft”
Sunna

Föreställningen Reaktor är skör, grym, vacker och flyktig – såsom livet stundom kan vara... Inuti mig retar den upp en av de stora frågorna; Kan en jagad människa vara god mot sin nästa och ändå vara trogen mot sig själv?

Anitta Suikkari, regissör

Arket var blankt. Jag skulle sätta mig ned och skriva den första scenen i mitt första teaterstycke. Abstrakt och konkret var målet. Utgångspunkten var att de flesta har sett en hel del föreställningar och teater bör ge utrymme för tolkning. Teater är en konstform. Jag ville skapa något annorlunda för en kräsen samisk publik.

Som en yttre ram ville jag ha det samiska samhället. Jag har tidigare gjort historier för samer genom andra uttrycksformer. Det moderna Sápmi förtjänar bredd i sin konst och i sina berättelser. Energi- och mineralutvecklingen är ett hot för att det traditionella samiska levnadssättet skall få fortsätta. Hur tar vi hand om vår kultur – och varandra – som del av storsamhället som under alla år försökt att krossa oss?
Jag ville göra ett psykologiskt drama som kan överföras till annan tid och plats. Ett kammarspel om människor i en utmanande situation, i möte med demoner. Ett dåd om att ta hand om sig själva och sin nästa, de grundläggande principerna i livet... Resultatet är Reaktor.

Kenneth Hætta, manusförfattare

”Hela mitt liv har jag försökt göra mitt, för att världen ska bli rättvis.”
Emmi

Året är 1986, slutet av april, vi kör från Östersund norrut. Vi hade varit länge på turné, några dagars ledighet väntade. Vi färdas, det är natt, vi är trötta, ett vederkvickande duggregn börjar falla, vi hoppar ut ur bussen, sträcker oss i regnet, förfriskade, tror vi. Vi kör vidare, skruvar på radion, hör... stor olycka, en reaktor har exploderat, sprängts, ett utbrott, Tjernobyl.

Plötsligt känner jag mig smutsig, det kliar överallt, jag som en tickande bomb. Informationen var knapphändig, oron ofantlig, vågar man torka tvätten utomhus? Törs man andas utomhus? Vore det säkrare om det inte regnade?
Tvångsslakt, helikoptrar med hängande renkroppar flyger kors och tvärs, blod, blod och mer blod. Sorgfyllda jojker, så var det.

Med föreställningen Reaktor ber jag dig följa med in i framtiden. Den här gången är olyckan större än Tjernobyl, bara tre människor kvar, har de en framtid? Vad rör sig i en människas sinne när livet hotas? Finns det tröst i det som varit och finns det överhuvudtaget en kommande tid? Önskar dig en fin föreställningsupplevelse.

Åsa Simma, Teaterchef