Giron Sámi Teáhter

li

Ædnan – inställd, giddjuvvon

Vi har i samråd med Riksteatern beslutat att ställa in resten av turnén på grund av rådande restriktioner. Biljetter återinlöses där du köpt dem.

Teaterchef Åsa Simma hälsar att vi ska göra allt vi kan för att få föreställningen på turné igen.

Dađibahábut min leat ferten giddet Ædnan johtinbálgáid, ja dagan buot mii lea mu vuoimmis ahte čájálmas boahtá fas johttui boahtte jagi.

Lappkodicillen – samernas Magna Charta eller det stora frihetsbrevet

Lappkodicillen är en bilaga till Strömstadstraktaten om gränsen mellan Norge och Sverige från 1751.

Lappkodicillens fullständiga namn är Första Bihang eller Codicill till Gränsse Tractaten emellan Konunga Rikerne Swerige och Norge Lappmännerne beträffande. Den innehåller regler som vad som efter gränsläggningen ska gälla speciellt samerna, eftersom många av dem utnyttjade renbetesområden på båda sidor om den nu för första gången fastslagna gränsen. Kodicillens andra paragraf stadgar: "Ingen Lapp må hädanefter äga Skatte- eller Städjeland uti mera än ett Rike". Samerna blev således tvungna att välja att vara antingen svenska eller norska. Men det innebar inte att de måste hålla sig inom det egna rikets gränser. I den tionde paragrafen sägs: "Aldenstund Lapparne behöfwa Bägge Rikens Land, skall det dem efter gammal sedwane wara tillåtit höst och wår att flytta med deras Renhjordar öfwer Gränssen in uti ett annat Rike, och hädanefter såsom tillförene lika med Landets undersåtare (...) få betjena sig af Land och strand till underhåld för deras djur och sig sjelfwa, då de wänligen skola emottagas, beskyddas och hjelpas till rätta". Detta skulle även gälla i krigstider.[1]

Eftersom samernas rättigheter har en framträdande plats i kodicillen kallas den ibland "samernas Magna Charta" eller det stora frihetsbrevet.

Ovan är saxat från Wikipedia

Om Lappkodicillen på samer.se

 

Ædnan – recensioner

Dagens nyheter: ”Teateruppsättningen av ’Ædnan’ är tung och drabbande, men så vackert gjord att den lämnar en med en porlande och sjungande känsla i kroppen.”
5 september 2020.

SvD: ”Malin Stenberg låter orden, deras lyriska karaktär, vara huvudsak. Scenografin är enkel, fem flyttbara kuber. Inledningen är en inspelad jojk, raspig och gäll. Fylld av en känsla av lekfull kreativitet och uråldrig livskraft. Det starkt och vackert.”
5 september 2020.

Expressen: ”Och genom Irena Kraus och Malin Stenbergs dramatisering stiger berättelsens tre generationers kvinnor fram likt tydliga röda kryss på en vinterled. Den fina sexhövdade ensemblen bär rödsvart unisexkostym som för att markera att det är ett folk, en sammanbunden historia, som berättas.”
5 september 2020.

Aftonbladet: ”Första avdelningen får loddjup likt ett grekiskt drama: Ristin får två söner, en stark och en svag – och den starke ”Aslat med hårkransen svart som sot, tät som renars päls” får benen krossade under rendrivningen.”
5 september 2020.